piggynollnio

Mitt tyngsta dygn någonsin under hela mitt liv inträffades för exakt en vecka sedan. Pappa ringer och säger att de ringt från Huddinge, farmor är mycket sämre och om vi vill träffa henne igen så borde vi åka upp nu. Självklart åkte vi dit, Jag pappa och Rille. Hon var riktigt dålig och det kändes fruktansvärt att se henne så. Min starka och friska farmor, vem har gjort så här emot henne. Fick lämna rummet ett antal gånger för att fälla en tår. Vi satt hos henne, hon va klar i huvudet och försökte vara lika tapper som alltid. Efter ett tag blir hon trött och vi åker där ifrån för en stund. Vid ca 00.45 samma natt ser jag min farmor för sista gången i liv…
Min älskade farmor, vem hade rätten att ta henne nu?
Varför försvinner den som betytt mest av alla gamla först?
Lördag när vi är på väg upp till sjukhuset ringer de och säger att hon inte klarat sig. Hon avled vid lunch vilket betyder att vi missa henne med ca: 30 minuter.
När vi kommer upp gör de i ordning henne så vi får se henne… Hon är så fin, så vacker.
Tårarna forsar men det är skönt att se att hon inte längre lider. Hon slipper kippa efter luft!
JAG ÄLSKAR DIG FARMOR OCH SAKNAR DIG NÅGOT FRUKTANSVÄRT!!! DU KOMMER ALLTID ATT FINNAS I MITT HJÄRTA OCH JAG KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMA DIG!