piggynollnio

Jag kan bli riktigt frustrerad, arg och sur MEN det är dock känslor jag kan hantera. Visst syns det att jag surnar till, ska inte sticka under stolen med de men idag hände något som aldrig hänt mig tidigare under mina 22 år som fotbollspelare..... jag blev galet besviken och för första gången ledsen för att jag inte blev kallad till match.... De va känslor jag inte trodde fanns i detta samanhang, men tydeligen så gjorde det de.
Det va en känsla som jag inte klara av att hantera. Att sitta där och känna att vilken sekund som helst kommer jag börja stor böla och känna att jag kommer inte kunna hålla tillbaks länge till gjorde att jag bara kasta ihop alla mina saker allt från skor till barn och vagn och gick så fort möjligheten gavs. Känns inte så snyggt gjort men va skulle jag göra?
Vägen hem i bilen har varit min "lugna ner mig tid/tänka tid och när jag kommer hem så kan jag lugnt och sansat känna att ja, jo men jag förtjänar kanske inte att stå pga olika andledningar.... presterat dåliga på match eller träning, måliskompisen har varit grym mm.mm... men idag kan jag verkligen inte släppa de och de börjar kännas frustrerande. Det har känts och jag tycker att de har gått så jäkla bra de sista matcherna och även på träningarna.
Nu vet jag att min målis kompis också är jäkligt duktig och vi har verkligen skit kul när vi tränar och de e nog de som brukar göra att jag kan släppa de och faktisk känna att klart hon ska stå.
Men idag går det verkligen inte, är så sjukt nära gråt och jag fattar inte att jag inte bara kan släppa de....